Snacka om att jag blev förvånad för jag var verkligen övertygad om att CODA likt förra årets gästbloggare, den Långe om ni minns honom, skulle ligga och peta sig i naveln efter utskjut 1a men inte. Här hade jag mer eller mindre förberett ett inkast där Anders Timell, Rolling Stones, Bill Gates, årets sommaryoghurt, Diego Armando Maradona, Bangladesh, Bo W Johansson samt postens gamla bil Tjorven skulle ingå varpå det inkom ett nytt ordflöde som årets gästbloggare ville ha publicerat. Fattar en del av hans klurigheter dock inte allt men ok, kör i vind CODA!
En sista sak: Tydliga tecken på att det är valår i år!
*************************
Kul med rappa läsare!
T Gamnacke klippte till direkt med Simon & Garfunkel:s Parsley Sage Rosemary & Thyme och det var ju alldeles rätt.
Han kontrar dessutom direkt med en ny klurighet som t.o.m. jag hade svårt att lista ut till en början.
Skivan är från 1982.
Dom som säger att killar inte kan göra två saker samtidigt...
Ok det är inte att mata ungen och diska på samma gång men att lägga basslingan på ett Fender Rhodes och melodin på en Vox, SAMTIDIGT, är fanimej inte fy skam det heller! : )
Såg ni donnan på Allsången förra veckan (ja det råkade flimra förbi på tv:n)?
Fy sakran vilken talang! Hon behärskade ju en hel uppsjö av instrument och i Amazing Grace brände hon nog av det läckraste av säckpipa-solo jag någonsin hört, Bon Scott:s inkluderat. Här kommer det igen om någon missat det:
Amazing Grace har ju kommit att förknippas en hel del med säckpipa men jag måste påstå att det finns ytterligare ett instrument som gör den fina sången absolut rättvisa:
Jag hade tänkt att jag någon gång skulle beröra ämnet: 'tidigaste musikminne', både live och på skiva. Jag hade först glömt bort det men efter en dröm en natt så kom det som en uppenbarelse igen!
Mer om detta längre ner..
Hur musik påverkar kroppen och alla känslor är ju en hel vetenskap så det tänker jag inte gå in på men det är ju tydligt att det påverkar väldigt tidigt i levnadsåren. Jag väntar själv på att bli förstagångs-pappa nu någon gång tidigt i september och man läser överallt hur man under graviditeten kan börja spela musik som barnet lär sig känna igen efter födseln. Vilken låt ska man välja?
Än så länge blir det mest still i magen till Rivers of Babylon med The Melodians, som nämndes i förra utskjutet, och mest fart blir det när Dire Straits Alchemy-konsert åker in i DVD-spelaren.
Det påverkar dock säkert inte något nämnvärt hur den lilles musiksmak kommer att se ut senare i livet. Och man vill ju inte påverka heller.
En annan får väl sitta om 15-20 år och berätta om vad man gjorde just den dagen då Johan Palm släppte sin (första) debutskiva….
Tillbaka till det egna första live-minnet och drömmen.
Jag var inte mer än 7 bast när pappa tog med mig till Roxy för att se Di Sma och Göran Ringboms avskedskonsert (Last Waltz släng dig i väggen).
Jag kommer inte ihåg så särskilt mycket mer än "Alle andre åka till Kräklingbo". Min första live-kontakt med en låt som verkligen gick in i kroppen genom öronen, ruskade runt bland innanmätet och spred sig till armar och ben för att hitta ut i form av taktslag. Den hade allt! Enkel melodi och vers-refräng-uppbyggnad som alla kan ta till sig direkt. Dessutom klassiskt mellanspel med bara trummor och sånghjälp från publiken. Enkelt och mycket effektfullt.
Jag fattade nog inte så mycket av texten i sig, men jag kommer ihåg att jag tyckte synd om han som inte fick åka med till Kräklingbo, vilket väl torde vara Bryggar-Bertha.
Vad har ni för första live-minnen?
Det där med drömmen då..
Jo i nättres drömde jag att Göran Ringbom hjälpte mig att stränga om en banjo. Så var det med det..
En annan ingång till detta var förresten att jag via Doug Sahm kom in på den engelska förlaga som väl måste ha legat till grund för Di Sma:s Kräklingbo-visa.
Dock inte originalet men här i en fin live-version med både Doug och Augie Meyers i Texas Tornados.
Det är väl ingen risk med så inbitna music lovers men missa för tusan inte Rolf Hammarlunds fortsättning på serien Sixties i SVT.
Nu avhandlas 70-talet och det finns goda chanser att ta igen eventuellt förlorade avsnitt med hjälp av SVT Play. Klicka här!
Jag avslutar med en ny liten albumrebus. Denna gång en pärla från 1967.
Frieden!
/CODA