I en trädgård i Burs har Annkristin Bäckström dukat upp ett bord med skalpeller, saxar, självhäftande plast och glas. Den tidiga morgonen till trots värmer solen och gräsmattan ser lika gul och torr ut som alla andra gräsmattor på ön. Jag har kommit hit för att få prova på att blästra glas.
- Vill du ha mönstret negativt eller positivt? frågar Annkristin.
Undrande tittar jag ömsom på Annkristin, ömsom på den lilla ljuslyktan som står framför mig.
- Ska allt utom mönstret blästras eller tvärtom? frågar hon pedagogiskt och visar två exempel på blästrat glas.
Svårt att välja mönster
En ljuslykta med något slags mönster är dagens uppgift. Negativt eller positivt får jag fundera ut senare för mitt största huvudbry för tillfället är att sätta igång min fortfarande sömniga fantasi, och komma på precis det jag vill ha på min ljuslykta.
Annkristin märker ganska snabbt min förvirring och beslutsångest och väljer ett redan färdigmallat mönster åt mig. Jag får en bit självhäftande plast som jag lägger mallen på. Därefter får jag en knallröd penna och känner mig som fem år igen, där jag sittandes på en grön pall, med pennan följer de förutbestämda linjerna. Annkristin sitter mitt emot och arbetar med ett mönster som så småningom ska hamna på ett blyinfattat glas, något som man kan få testa att göra här på Glashuset i Burs om några veckor.
När jag väl bestämt mig för att bara ha själva mönstret blästrat och fått över mönstret på plastpappret, och plastpappret på ljuslyktan, så är det bara att hugga tag i skalpellen och börja skära. Efter en stund är även det uppdraget slutfört och innan blästringen återstår bara att pilla bort bitarna från de hålrum i plasten jag just snittat.
Inne i det nyrenoverade stallet väntar en röd låda fylld med sand och en pistol. Lådan har två hål för händerna med fastmonterade skyddshandskar, och jag får en känsla av hur det kan vara att jobba med extremt smittsamma virus. Genom röda lådans genomskinliga lock kan jag se var jag ska sikta med pistolen. Sen är det bara att blästra på.
- Glas är ett magiskt material. Det är starkt och tufft, men samtidigt så skört. Att få materialet att forma sig så som man själv vill ger en speciell känsla, säger Annkristin.
Cachéglas en favorit
Vad gäller glas så gör hon allt utom att blåsa det. Hon gjuter, gör blyinfattat glas och blästrar. Faten tillverkar hon själv medan skålar köps in. För gjutningen har hon en ganska liten ugn vilket gör att hon bara kan ha inne lite i taget, men det gör även att det blir lite större ruljans eftersom en liten ugn svalnar snabbare.
Annkristins favorit är att arbeta med cachéglas. Det innebär att hon får ihop olika sorters glas i ett. Något hon beskriver som ganska svårt eftersom olika glas inte gärna vill gifta sig med varandra.
Mitt uppdrag är slutfört och med mig hem tar jag min nyblästrade ljuslykta, som för övrigt blev helt okej.